«Kristus i kyrkan. Hur kan han vara där, när den ser ut som den gör? Se efter i evangelierna - var finner vi honom där? I en krubba, i öknen, i en snickarverkstad, i folkträngsel, omgiven av människor som ingenting eller föga begrep, i ett tempel som han måste rensa med gissel, inför översteprästernas självgoda domstol, mitt i en tjutande og smädande folkmassa, på et kors. Den läxan borde räcka; lär vi oss den, kan ingenting i kyrkan längre förvåna oss. Så har Kristus velat ha det på jorden; inkarnasjonen betyder att han tagit sin boning i vårt elände - och kyrkan är inget undantag från det. Några oaser fann han också, det måste i rättvisans namn sägas, og även i kyrkan finns det sådana, förmodligen relativt fler och större än under hans jordeliv.
Men det där borde vara sekundärt. Det är annars fara värt att man lägger ner hela sin uppmerksamhet och hela sin energi på att med förfäran och indignation beskåda den honom ovärdiga omgivningen - i stället för att ägna uppmärksamheten åt honom själv. Det gäller att aldrig glömma proportionerna: man har inte rätt att bagatellisera omgivningen, när den är honom alltför ovärdig - men man har ännu mindre rätt att glömma honom för den. Inte honom, och inte den djupa, ödmjuka tacksamheten att få höra honom till, som en del av kyrkans stora helhet. En syndare i en kyrka för syndare.»
Gunnel Vallquist: Till dess dagen gryr, Stockholm 1977
Gunnel Vallquist kan du få vite her om HER.
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar